Typiskt…

…att jag inte lyckats hålla liv i bloggen. Antagligen har det inte hänt någonting alls det senaste halvåret.

Får väl bli en liten sammanfattning. Under vintern har det blivit en hel del skidor och knappt någon löpning alls.

Min karriär som skidåkare har tagit fart. Det har blivit några långlopp men inga större framgångar. Mitt tålamod har då ställts på prov rejält. Har man inte åkt tidigare och har resultat så hamnar man bland riktigt usla skidåkare som inte kan vett och etikett i skidspåret.

Lyckades undvika incidenter detta år, inga stavbrott, inga brutna ben.

Efter en tids funderande och lite yttre påverkan så anmälde jag mig till öppet spår. Tyvärr startade jag alldeles för sent och fick kryssa mellan åtskilliga tusen åkare. Ingen ordning alls. Åkte säkert någon mil längre…Detta förtog en stor del av resan. 

Fick ont i armbågarna i Oxberg och kunde inte böja på armarna resten av färden. Tappade fart men är ju tjurskallig så jag matade på med en något konstig teknik. Kom i mål på 6.10. Var besviken och inte särskilt trött. Såg inte den berömda devisen. Tänkte mera på var jag skulle slänga skidorna.

Så här efteråt så kanske det inte var så dåligt. Bara att bryta ihop och komma igen ett annat år.

Jag hann inte slicka såren särskilt länge. Skid-VM i Oslo väntade om hörnet. Tre glada JOK-are intog Oslo med storm. Piggedäck är bra att ha. Sus och dus i fyra dagar. Dryga norrmän, fega svenskar. Det var nästan bara vi tre med gul/blå klädsel ute på kvällen. Det fick vi höra.

Finns mycket att berätta om denna resa och en del bilder. Jag får se om jag gör en Oslo-special längre fram.

Orienteringssäsongen har börjat. Klubben var på läger i Ronneby och det blev tävlingsdebut på Orions tävling. Inte mycket att skriva om. Inga skandaler, inga skador. Ett mediokert läger ur den synvinkeln. Det enda konstiga var att det bara fanns tre skedar i köket på vandrarhemmet. Imponerande.

Trots läger och barmark så känner jag inget sug efter orientering. Märkligt. Brukar ju ha abstinens i mars varje år. Nåväl, jag blir nog en hysterisk orienterare snart nog.

Det var allt för nu. Hej.

Nä…

…inte nu igen! Varför klarar jag inte av att hålla igång bloggen? Antagligen lever jag ett riktigt tråkigt liv och har inget skoj att berätta om. Får iallafall göra ett försök. Träningen har väl varit lite si och så. Har åkt en del skidor men har inte riktigt hittat flytet i tekniken.

Tog premiärlöptur förra veckan, det var hemskt och dagens tur var inte mycket bättre den. Kanske är för tidigt att springa nu?

 Orsaken till att jag stod över skidåkning idag berodde på söndagens tävling. Åkte Stråkenloppet. I år höll stavarna och jag var ca en halvtimme snabbare. Det var ganska bra.

 Lyckades stå på näsan i den första uppförsbacken och vred till högerhanden rejält. Började göra rejält ont under det andra varvet men det  var bara att kämpa på.

 I går kunde jag inte greppa eller lyfta någonting alls med högerhanden. Idag är det lite bättre men omöjligt att belasta den. Typiskt att man aldrig ska få vara riktigt nöjd. Hoppas att värken går över om ett par dagar. Hade varit kul att åka något mer långlopp. Det kanske går att tejpa fast staven så pass bra att värken blir minimal? Jag är väl tillräckligt galen för att ge det ett försök.

Nu får det räcka för ikväll. God natt!

Nytt år…

…och nya tag. Börjar med att önska alla läsare en god fortsättning.  December var ju ingen lyckad månad träningsmässigt. Mestadels sjuk. Först på nyårsdagen kände jag mig hyfsat pigg och kunde ta det första träningspasset på tre veckor.

 Nu har jag åkt skidor varje dag i år. Har lite panikkänslor. Vill träna ikapp en månads förlorad träning. Det kommer att sluta illa, om jag känner mig själv rätt men det är svårt att sitta hemma när det finns fina skidspår.

 Ikväll så började jag fundera på om skidåkning orsakar hjärnskador. Har minnesluckor från båda varven på milen. Trodde att de hade dragit om spåret men vid varvningen så visade gps:en rätt distans. Mycket märkligt. På det andra varvet så tappade jag bort den farligaste utförslöpan. Har någon tagit den så får han/hon gärna lämna tillbaka den.

 Nåväl, får hoppas att minnet blir bättre så att jag har något att skriva om.

Nu är det dags för middag. Hej.

Mycket vatten…

…har flutit under broarna sedan mitt senaste inlägg. Har till och med frusit till is.Det har varit svårt att hitta motivation. Ska nu försöka än en gång att ta tag i bloggandet även om det är slut på ol-säsongen.

Vad har då hänt den senaste tiden? Efter Hylte så fick jag ont i knäet och vilade en del från löpning. Nu har jag bara mindre värk i knäna. Alltså ett normaltillstånd för en man i sina bästa år.

Den stora händelsen under hösten var att jag fick förfrågan om jag ville vara fadder åt Assar. Jag svarade naturligtvis ja. Tänk att jag ska vara en förebild. Stackars föräldrar! Som grädde på moset så blev det dop i kyrkan i Jukkasjärvi. Ett mycket trevligt veckoslut med skidpremiär i -20.

Säg den lycka som varar länge. Efter några dagar hemma så började jag känna mig dålig. Den då kommande helgen hade jag tänkt åka på läger till Idre men av det blev det ingenting. En rejäl förkylning blev det istället. Den sitter fortfarande i. Jag låter som en lungsjuk talgoxe. Det var längesedan jag hade en sådan envis variant.

 Jaha..vad har jag gjort mera då? Jo, jag bakade pepparkakshus med Maria förra veckan. Jag föreslog Sixtinska kapellet men det föll inte i god jord. Inte Turning Torso heller. Tillslut blev det ett fyrkantigt med utsiktsplats. Takkonstruktionen misslyckades helt första kvällen. Två välutbildade personer fick kollektivt hjärnsläpp och stod häpna och tittade på takdelarna som överhuvudtaget inte var i närheten av att passa. Huset fick nu smeknamnet PEAB-huset. För de som inte är från Jönköping så kan jag berätta att det har regnat in i flera nya byggnader i staden och ansvariga har varit…Nåväl, dag två fixade vi nya delar och slutprodukten blev riktigt fin.

Det är inte jag som tagit bilden eller döpt den. Jag svär mig fri från det. Vågade inte ändra på något med tanke på upphovsrätten.

Nu ska jag ta lite hostmedicin av märket Talisker. Siktar på att kunna delta i skinkloppet i morgon. Någonstans finns skinkan och även om jag går så har jag möjlighet att hitta den först. Kartan brukar vara obegriplig.

Det var allt för denna gång. Hejdå!

Äntligen…

…har mitt onda knä gått från storlek fotboll till apelsin. Nä, nu tog jag i i överkant men i går kändes det som om det var sanning.

Klarade av Hylte galant, inga större bommar men hämmades en del av mina tidigare bravader tidigare i veckan. Efteråt var det värre. Det värkte mer och mer på vägen hem. Kunde inte använda vänsterbenet som frånskjutsben när jag skulle upp för trapporna. Knäet svullnade upp rejält och bara jag nuddade vid knät så ville jag skrika högt.

Har nu behandlat med voltaren men det är långt ifrån bra. Har ställt in all löpning den närmaste tiden. Tänkte styrketräna idag  men då det blev snökaos och  det sitter sommarsulor på bilen så blev det soffan istället.

Kan faktiskt vara bra att få en lugn vecka emellanåt. Det är långt kvar till nästa säsong. Fast inte om man tänker på skidsäsongen…Borde kanske varit ute och slirat i snöstormen med rullskidorna.

En olycka…

…kommer sällan ensam. Mycket riktigt. Efter gårdagens skada så tänkte jag att jag måste testa om det går att träna. För att inte belasta för mycket så tog jag fram rullskidorna.

Åkte till tråkiga Lovsjö där vägen är tokplatt och rak. Allt för att få en så bekväm resa som möjligt. Kom iväg lite sent så det började bli mörkt. Hade några små blinklampor på mig som säkerhet.

Åkte en halvtimme och vände. Nu var det riktigt mörkt. Vägen var svår att se och det blev inte bättre när jag fick möte med bilar som var belamrade med så mycket extraljus som bara var möjligt.

Nåväl, det gick ju bra ett tag. Tillfälligt förblindad i några sekunder borde man klara av. Nä. Ibland kan det uppstå hål i asfalten. I dagsljus går det att se dem i god tid. Inte i mörker.

Tvärnit inträffar när  man kör ner i ett av dem. Som tur var så lyckades jag flaxa av vägen och landa hyfsat mjukt. Några rejäla vridningar i vristerna var det enda som hände. En sko sprack också.

Det var alltså riktigt nära en katastrof men jag kom undan med lite småskavanker.

För att verkligen kontrollera att allt var okej så tog jag en kort löptur efteråt.

Det verkar vara bra. Just nu har jag bara liiite värk i knäna men det är en världslig sak.

Om jag bara tar det lugnt i morgon så kommer jag att kunna stå på startlinjen på söndag. Håll tummarna!

Jaha…

…så lyckades man skada sig. På arbetet. En kollegas dator hade tvärdött så då skulle jag vara hjälpsamme-herr’n och undersöka den. Kröp ned under skrivbordet och mekade en stund för att sedan resa mig upp. Halvvägs upp lägger jag all kraft mot skrivbordet för att orka upp. Plötsligt lossnar skrivbordskivan och jag åker rätt ned i det stenhårda golvet med knäna som dämpare. Det svartnade för ögonen och min stackars kollega fick höra fler svordomar än under hela hennes uppväxt. Trodde jag krossat knäskålarna.

Har nu haft ont hela dagen och hoppar över träningen. Värktablett har tillkommit.

Jag får hoppas att det inte är allvarligt. Om det är det så brukar värken eskalera under kommande natt.

Spännande…

Jag som börjat ladda inför Hylte. Nåväl, imorgon så vet jag mera.

Kontentan av dagen:

Hjälpsamhet kan skada din hälsa allvarligt

Kommunala golv är skadeframkallande

Kinnarps bör byta skruvleverantör

På kontoret kan ingen höra dig skrika

Så var…

…Smålandskavlen över. Vet inte riktigt vad som hände med laget men resultatet på tredje sträckan är spårlöst försvunnet. Finns inget digitalt spår efter LL.

Nåväl, jag ingick i klubbens andralag. På natten så fick vi en lucka på fyra minuter på förstalaget. Kul för oss men sämre för förstalaget som med topplopp kunde varit med och slagits om slutsegern. Även på den andra sträckan växte luckan. Ca. 7 min före. På tredje så knaprade förstalaget in en del men jag hade inte en aning när jag gav mig av. Trodde det var ungefär samma avstånd.

Betongben, så kändes det. Fanns inte något krut alls i benen. Fick slita ont för varje meter. Kontrollpunkterna var busenkla men det gick att vingla däremellan.

Tyvärr orkade jag inte hålla undan för förstalaget. Fyra kontroller från mål så kom Björn ikapp mig. Alldeles för mycket nedförslöpning gjorde att jag tappade direkt. Såg ryggen hela tiden men kunde inte komma närmare. Jag var väl en halvminut efter imål, tror jag. Enormt besviken. Ville så gärna hålla undan. Trodde att jag tappat väldigt mycket tid men det var nu inte så farligt, trots allt. Får försöka skaka av mig besvikelsen och komma igen. Hur nu det ska gå.

Nästa helg…då blir det revansch!

Blött och…

…kallt idag med. Tänkte strunta i Tenhults tävling men det är ju vekt. Så jag åkte och sprang en öppen bana. Det gick lite väl tungt men det kanske berodde på gårdagens träning, milspåret plus styrketräning.

Terrängen var lika hemsk som jag befarat. Gick inte att få något flyt. Det tog tvärnit bland alla pinnar och träd. När man väl sprungit ifrån någon så blev det stopp och sedan var man efter vederbörande vid nästa kontroll. En något slumpartad framfart, alltså. Kartan kunde visa vitt men terrängen var bevisligen grön. Kan tänka mig att med rätt flyt så kunde man lätt kapa fem minuter på sluttiden.

Det blev iallafall ett träningspass.

Ingen respons på mitt inlägg om skrajnatt. Ok, då ses vi nästa år.

Nu gäller det att samla kraft inför en ny arbetsvecka. Hej.

Har nu…

…varit småkrasslig ett par dagar. Tråkigt men det är inte mycket att göra åt det. Som tur är anmälde jag mig inte till söndagens tävling. Bättre att springa öppen bana om jag känner mig pigg än att tvinga sig själv att springa halvfräsch bara för att slippa betala anmälningsavgiften.

Säsongen börjar även lida mot sitt slut och det är ingen ide´att stressa fram storformen(om det nu ens är möjligt).

En höjdpunkt nu på hösten hade varit skrajnatt men fjolårsvinnaren och därmed årets arrangör har lämnat wo. Själv har jag inte mått särskilt bra nu på hösten och därför inte orkat ta över arrangörsskapet.

Det kanske hade gått att göra ett enklare arrangemang typ knytkalas. Banläggningen behöver inte heller vara alltför avancerad. Just möjligheten att träffas under lite roligare former är klart underskattad, tycker jag. Ibland tar vi oss själva på för stort allvar.

Om det nu möjligtvis finns någon frivillig som skulle vilja rafsa ihop skrajnatt så är du/ni välkomna. Annars så får vi återkomma nästa år med ett storslaget arrangemang.