Förra helgen…

…tog hårt. Jag fick skrivkramp. Har nu iallafall mobiliserat tillräckligt med krafter för att krafsa ned några rader.

Träningen har varit seg. Rullskidor har blandats med försiktig löpning. I går var det is/lite snö på min rullskidrunda så jag fick springa istället. Foten verkar kännas bra, trots allt,  men man vet aldrig. Kanske blir det en liten tur idag också om jag nu hinner klämma in någon träning mellan all skidåkning på TV. Det är tufft när man nästan är professionell soffidrottare.

Humöret är inte på topp. Vet inte om det är all julhysteri som stressar upp mig. Kan skylla på det men det är nog min vanliga förmåga att överanalysera allt som händer och utifrån det konstruerar jag hjärnspöken modell större.

Nåväl, det är ”bara” att försöka rida ut stormarna och slappna av.

Det är dags att planera ledigheten  över jul/nyår. Är nog sist ut som vanligt. Har nog 37 sparade semesterdagar så det finns att ta av. Efter nyår kommer det ju nya också. De lär väl staplas på hög de med.

Allt är alltså som vanligt, total kaos.

Sitter nu…

…på bussen hem. Har precis passerat Särna. De flesta medpassagerare verkar ha somnat in. Alla har slitit hårt i spåren.

Själv så kan jag inte sova. Är uppe i högvarv och försöker få tiden att gå.

Dagens pass blev grymt jobbigt. På någotvis så lyckades jag ha den sämsta möjliga tänkbara vallningen man kan ha. Totalt fult ord bakhalt.

Även om jag hade gått in för att ha så dåliga skidor så hade jag inte varit i närheten av ett så uselt resultat.

Fick staka där möjligheten fanns och även där det inte borde gå. Mina armar fick slita ont. Nåväl, är man på träningsläger så skall man träna och ju tyngre det går ju mer effekt ger det…eller.

Känns inte direkt lockande att komma hem till rullskidorna men då jag börjar bli gammal så har jag säkert glömt bort att jag åkt på snö redan till tisdag.

Det var all rapportering från helgens bravader. På återseende.

Börjar bli…

…riktigt trött nu. Skidåkning sliter hårt när man inte har riktigt bra fäste. Igår kväll så höll jag  på att inte ta mig tillbaka till stugan. Fick kramp i nästan varenda muskel i  benen/låren. Fanns inte en position som inte gjorde ont.

Hade behövt en st:Bernhard med lite sportdryck. Envis som jag är så lyckades jag på något sätt transportera mig hem. Tur att det var mörkt så att ingen såg mig. Då hade de gett mig ett nådaskott.

Hann precis hem och duscha för att skynda till Ica och köpa den där chipspåsen som man egentligen inte borde ha, precis före stängningsdags.

Trodde inte jag skulle orka åka något idag men när jag väl kom iväg så blev det en rejäl tur. Har svårt att ta det lugnt.

Har nu kikat på skidskytte och längd och försöker hitta viljestyrka för att ge mig ut i spåren än en gång. Behöver nog lite lila i trampet. Ska även justera huvudselen till pannlampan. Fick otroligt ont i skallen i går, – den satt för tajt.

Nu är det dags. Mot skogen.

Är det…

…någon som sett mina ljumskar? De verkar ha flytt från min arma kropp. Första skidpasset är nu avklarat och man känner sig om om man blivit överkörd av en pistmaskin.

Efter lite lunch så är jag nog i toppform igen och kan ignorera ljumskarna.

Det var lite snö här i Idre så det är lite vådligt utför. Då jag är känd som kraschkung så försöker jag ta det lite lugnt..

Ska lägga på lite mer blå smörja så at jag tar mig uppför backarna. Det var nära att jag blev kvar i skogen. Hatar saxning. Antagligen beroende på att jag trasslar ihop skidor och stavar och får käka snö.

Äventyret fortsätter om en par timmar. Mat och lite dvala väntar närmast.

Äntligen…

…på väg till Idre. V i har precis passerat Mariestad och kylan håller i sig.

Hela förmiddagen sprang jag omkring som en nackad höna och försökte få ordning på alla prylar. Misslyckades antagligen med det. Blir intressant att packa upp väskan ikväll.

Naturligtvis så har jag taskig tajming. Igår så blev jag vaccinerad på jobbet. Idag har biverkningarna infunnit sig. Ont i armen och konstant huvudvärk trots x antal Alvedon.

För de flesta så har det hållit i sig i två dagar så jag hoppas att jag är pigg som ett piggsvin i morgon.

Om batteriet räcker så blir det fler inlägg om helgens bravader.

Hej så länge.

Det blev trots…

…allt en rejäl tidslucka från mitt förra inlägg. Har just nu svårt att hitta flytet i rapporteringen från min dagliga misär.

Inget nytt på fotfronten. Den fungerar inte riktigt normalt. Som straff för att inte söka experthjälp så blir det rullskidor. Den slinga jag åker när det är kolmörkt är 1.3km kort. Som mest har jag kört 20 varv. Idag blev det 17. Det var även kallt som sjutton. En tunn ishinna låg på parkeringen men som tur var så var slingan isfri.

Det är verkligen tråkigt att åka runt, runt och återigen runt. Det passar mig rätt bra för jag hamnar i ett slags trans och bara matar på. Tänker inte på något annat än just det varv som jag är ute på.

Förhoppningsvis tappar jag inte alltför mycket kondition. Försöker att åka en nio-tio mil i veckan.

På torsdag bär det av till Idre. Det ska bli skoj att få åka riktiga skidor några dagar. Inte mycket snö där men finns det bara en slinga som är längre än 1.3km så är det rena himmelriket för mig.

På det personliga planet är det väl lite si och så. Ena dagen mår jag bra, den andra riktigt dåligt. Har en del nya verktyg att ta till men det är väldigt lätt att spåra ur.

Försöker att ordna upp i lägenheten. Som psykfall så ser man inte hur illa det är utan man bara ignorerar all röra. Som tur är så har Maria tagit mig i örat och hjälpt mig röja en del. Mycket kvarstår men ett stort steg är taget. Funderar på att bygga om köket i lite modernare stil. Ny svart spis och fläktkåpa, nya luckor, gummigolv…ja..det finns mycket som jag skulle vilja ändra på.

Det är fortfarande en hel del som måste städas innan jag får ta itu med köket.

Nu har det blivit sent och jag ska försöka att få några timmars sömn.

God natt!

Oj, det har…

…gått två veckor sedan jag senast skrev något. Har väl tappat fokus den senaste tiden. Har fortfarande problem med min fot och tillbringar varje träningspass på rullskidor.

Försöker i allafall hålla igång och hoppas att konditionen ändå är hyfsad.

Det börjar bli dags att leta upp någon specialist.

Det senaste löpsteget tog jag på herrmiddagen. Fick då ont efter 300meter. Vet inte om jag ska göra något ytterligare test den kommande veckan. Saknar ju alla blöta myrar.

Naturligtvis växlar humöret kraftigt när man inte kan träna som tidigare. I kombination med min vardagliga situation så har det blivit väldigt jobbigt vissa perioder. Med professionell vägledning så hoppas jag att det ska bli bättre.

Den senaste ”hypen” är mindfulness och  jag försöker att ta till mig så mycket som möjligt av denna. Ett begrepp som väcker många tankar och verkar vara ett bra verktyg för att kunna bryta negativa mönster. Ett slags mental örfil. När man grottar ner sig i depressiva tankar så behöver man någon/något som ger en en örfil och bryter av de inlärda/invanda tankemönstren.

Får se hur pass bra det kommer att gå. Det är en lång process jag har framför mig.

Förhoppningsvis så ska jag komma igång med bloggningen igen och kunna få ett bättre flyt i berättandet.

Ha det så bra så länge.

Äntligen…

…något att skriva om. I fredags gick Skrajnatt 2009 av stapeln. Genom att ha ”outsourcat” det mesta arbetet så klarade jag mig rätt lindrigt undan. Jag har ju alltid storslagna planer som inte riktigt är genomförbara. Det jag är bäst på är att oroa mig över om allt kommer att fungera.

Banläggaren hade knåpat ihop en knepig bana där lokalkännedomen var det viktigaste så vida man inte kunde råhänga någon. Startfältet bestod av en brokig skala karaktärer, allt från en mumie till Onkel Fester.  Jättekul att alla bjöd till och gick in för att se så ”bra” ut som möjligt. Tyvärr har jag inga fotografier.

Själv så gick/småsprang jag. Försökte spara foten så mycket som möjligt. Det gick bra. Naturligtvis så hade jag inget med segern att göra men jag hade skoj ändå.

Efter bastubad blev det middag med blå pasta, grön gegga och fläskfilé. Smakade mycket bra. Hade lånat med en gammal projektor från jobbet så under kvällen rullade filmen ”Bride of Frankenstein”. En gammal svart/vit klassiker. Den yngre generation uppskattade den inte lika mycket som jag.

Jag tyckte iallafall att det blev en riktigt trevlig kväll. Hoppas att alla andra deltagare också uppskattade arrangemanget.  Nu var det andra året så det har nu blivit en tradition

Nästa år…då går jag för seger. Eller…första priset är arrangörsskapet så man kanske medvetet ska lägga sig för att ”slippa” vara med i organisationen. Vi får se hur det blir.

Efter en hel del lobbyverksamhet lyckades jag få en plats i Novembersprint-laget. Tänkte bara få känna på tävlingsatmosfären utan några krav men med tanke på vad som hände på en tidig sträcka så kände jag att jag behövde ta mig runt utifall förste löparen skulle bomma bort sig. Nu gick han bra och jag låg med i rygg och fick en trevlig resa.

Foten var bra hela vägen. Kände att om det varit någon kilometer till så hade den nog börjat krångla. Nu hängde jag med ända in i mål och var bara några sekunder bakom vår förste löpare.

JOK gjorde en bra kavle men kunde ha varit ännu bättre. Lill-Oskar tappade ju skon och grävde efter den i en kvart i en mosse. Han hittade den en meter ner. Han var så nedkyld att han bröt. Han var klart blåskimrande när jag träffade honom. Tråkigt då han hade speeden och ett antal ryggar att springa på. Det lovar gott inför framtiden såvida inte innebandyn lockar mer. Filippa sprang enormt bra på tredjesträckan och var inte alls långt efter de bästa. Var nog dagens JOK:are.

Nu är det definitivt inga tävlingar kvar i år för min del. Nu gäller det att försöka få ordning på foten. Blir antagligen mycket rullskidor i fortsättningen också.

Dags att förbereda sig för morgondagen. Ännu en hemsk arbetsdag väntar.

Ännu en…

…helg utan ett löpsteg. Inte var jag och tittade på Smålandskavlen heller. Var alltför trött. Satt vakt på en av logi-skolorna från 24 till 04 men var så uppe i varv så jag var kvar ett par timmar till och förberedde frukosten. Kom hem efter 6.

Kunde trots det inte sova. Vaknade vi 9 och käkade frukost. Satt och följde kavlen via nätet men livebevakningen var rätt hackig. Kunde iallafall se att klubbens lag skötte sig bra och det var kul att se.

Antagligen kommer jag inte att sova i natt heller så morgondagen blir nog hemsk. Om jag hade planerat lite så kunde jag tagit ut semester.

Nu gäller det att försöka flytta fokus till fredagens Skrajnatt. Mat och övriga attraktioner måste planeras. Det är bra att jag har något annat än mig själv att fundera på. Särskilt då jag är skadad och tämligen deprimerad.

Dags att inta horisontalläge.

Det har varit…

…lite tyst från mig den senaste tiden. Mycket beror på att jag inte kan springa och därmed inte har någon tävling att gnälla om.

Jag får tillbringa all träningstid på rullskidor. Inte alltför skoj när det regnar som idag. Småblöt blir man. Efter dagens pass försökte jag att jogga lite på en grusväg men det gjorde ont efter ett par hundra meter så det var bara att lägga ned den verksamheten. Vet inte hur jag ska bli av med värken.

Det är jättetråkigt att inte få vara med på Smålandskavlen. Jo, jag får i och för sig arbeta. Två pass: 11till 13 och 00 till 04. Blir till att hålla koll på överförfriskade löpare på en skola i närheten. Kommer antagligen inte att hinna/orka se någonting av tävlingen alls

Nästa helg så missar jag Novembersprinten/Hyltes 2-mil. Känns inte kul att sitta hemma i soffan och sura. Försökte (trots min onda fot) få vara med på Novembersprinten då det går att ha flera löpare på varje sträcka och bara den snabbaste räknas, men UK bemödade sig inte ens att svara på mailet. Tack för den.

Uppslutningen till Skrajnatt nästa fredag är också usel. Det verkar som om gemene man/kvinna är för bekväm och inte orkar spöka ut sig. Trist, men de som deltar kommer definitivt att ha kul.

Som vanligt så avslutar jag med lite kommentarer om min mentala hälsa. Den är inte bra. Kämpar för att få ordning på mina tankar men det går segt. Sover dåligt och är ständigt grubblande. Konstigt att ingen ser hur dåligt jag mår.

Kanske är det så här: ”… My make-up maybe flaking but my smile still stays on…”